steven wilson

”4 ½” – ett mellanalbum av högsta kvalité

Det är svårt att ge en rättvis bild av vem Steven Wilson är utifrån nya albumet “4 ½”, men samtidigt är albumet väldigt talande för hur han arbetar. “4 ½” är ”bara” ett mellanalbum, bara någonting han snickrade ihop under turnén han var ute på under förra året. Jag säger bara eftersom att låtarna på det här albumet, till skillnad från Steven Wilsons tidigare verk, inte följer ett tema – de är helt fristående från varandra, antingen nyversioner av gamla låtar eller låtar som helt enkelt inte fick plats på tidigare album. Trots det sträcker sig det här mellanalbumet en bra bit över halvtimmen och känns på alla sätt som en fulländare.

Wilson har en fascinerande historia. Hans far byggde honom en maskin där han kunde stapla olika kasettspår och redan vid tio års ålder dubbade han och experimenterade med musik. Det här utvecklades sedan till att han började bygga egna prylar vilket gav hans musik ett karaktäristiskt sound. Under åren har han hunnit stå som producent för mängder av album – däribland svenska Opeths och på senare år har han ägnat sig åt att mixa om album av Jethro Tull, XTC, Yes och King Crimson. Så att respekten för hans verk inom proggen bländar är inga konstigheter.

Förra året lanserade han albumet ”Hand. Cannot. Erase.” som kritikerna gick eld och lågor över. Albumet tog sig an Joyce Carol Vincents tragiska livsöde i flera konstformer. ”Hand. Cannot. Erase.” var inte bara ett album – det var en hel värld som Steven Wilson skapade tillsammans med den danska fotografen Lasse Holie. “4 ½” är någonting helt annat – mycket mindre, någonting som jag tror att alla kan greppa. Wilsons musik har alltid krävt fokus, den här gången har jag dock tagit med mig musiken på både joggingrudan och till butiken. Den här samlingen av låtar är mer lättsmält och med tanke på den enorma variationen också ett bra sätt att introduceras till Steven Wilson musik.

Som ett mellanalbum är “4 ½” allt jag önskar mig. Här finns ett nytt verk, bortglömda klassiker, en tio år gammal låt som bara samlat damm och några intrumentala stycken som inte fick plats på senaste två albumen. En fin introduktion för den som aldrig hört talas om Steven Wilson. Och vi som varje år ivrigt väntar på hans nästa verk får någonting att distraheras av så att han kan jobba i fred.

★★★★☆

Recensionen skrevs för Sveriges Radios kulturredaktion
Foto: Naki Kouyioumtzis

Steven Wilson - 4 ½