daughter

”Not To Disappear” – ett ärligt och imponerande verk

Brittiska Daughter är tillbaka med efterlängtade albumet ”Not To Disappear”. Ett imponerande verk som utforskar nya stilar på ett spännande sätt.

Då har även London-trion Daughter nått fram till det så svåra andraalbumet. I många fall är det vid just andraalbumet som den stora massan öppnar ögonen för en, men också då de hängivna lyssnarna blundar. ”Not To Disappear” är, glädjande nog, en naturlig utveckling från Daughters debutalbum ”If You Leave”. Visserligen inleds nya albumet skrämmande likt föregångaren, men precis när det börjar kännas sådär onödigt familjärt tar Elena Tonra och medmusikanterna Igor Haefeli and Remi Aguilella ett kliv framåt. Texterna blir råare – det finns nästan inte en metafor här för att gömma känslorna bakom.

Daughter för mig är lika mycket Elena Tonras ärliga och nakna sång som hennes skräniga gitarrmelodier. ”Not To Disappear” tar sig an svek, förlust och besvikelse, vilket fullt förståeligt kan kännas lite tröttsamt – men det är svårt att tycka illa om den ärlighet som det sjungs med.

Jag gläds dock mest åt att Daughter rent musikaliskt tagit ett förvånansvärt stort steg vidare – ”Not To Disappear” är inte mer av det som gjorde debutalbumet så bra utan tar inspirationer från alla håll och kanter. De skräniga gitarrerna har fått lämna plats för elektroniska inslag  men också en massa trummor som dock också lyckats döda nerven en bit. Musiken är helt enkelt livligare den här gången. Kanske lite för livlig.

I slutändan tycker jag inte att ”Not To Disappear” når upp till föregångarens kvalité. Jag gillar enkelheten och det nakna i Daughters musik och tycker väl helt enkelt att det trummas lite väl mycket den här gången. Men å andra sidan hade jag varit mer besviken om det lät likadant som förra albumet.

★★★★☆

Recensionen skrevs för Sveriges Radios kulturredaktion