dream theater

”Dream Theater” – ett tyngre, men vänligare Dream Theater

Det tog nästan trettio år för Dream Theater att lansera ett självbetitlat album. Omständigheterna har dock gjort att drama bland lyssnarskaran uppstått långt innan albumet ens lanserades. Dream Theater är nämligen första albumet där Mike Mangini (som bytt av fd. trummisen Mike Portnoy) varit med i skrivprocessen. Därav har namnvalet av albumet rört upp hängivna lyssnare. Förståeligt eller ej – Dream Theater är utan tvekan ett album värt namnet.

Mike Portnoys frånvaro märks, både på gott och på ont. Nya albumet har likt föregångaren A Dramatic Turn of Events till exempel vänligare melodier, vilket gör albumet mer lättsmält. Ja, i brist på bättre förklaring får ”mer kommersiellt” duga. Singeln The Enemy Inside river av albumet efter en instrumental introduktion och övergången beskriver albumet väl – tyngre, men vänligare än vanligt.

Likt Dream Theaters tidigare album har samtliga låtar på nya albumet någonting som lockar. Det är till exempel nästan omöjligt att inte charmas av The Bigger Picture som på sätt och vis känns som en uppföljare på The Spirit Carries On. Överlag ett jämt och bra album där 22 minuter långa Illumination Theory avslutar Dream Theaters bästa verk sedan 2005.

★★★★☆