head

FIFA 18 – Små justeringar som resulterar i stora förändringar

Sista veckan i september har blivit synonymt med sista veckan av den härliga sensommarfriheten. Men trots att sommaren snart är förbi är det nu shortsen åker fram på riktigt. Det är nu det roliga börjar.

Det måste snart vara tio år sedan jag såg FIFA spelas i vad som idag skulle ses som ’E-sport-sammanhang’. Nervösa i en biografliknande lokal satt två personer på en scen och skulle göra upp om titeln inför ett hundratal personer. FIFA var för mig då, och skulle så förbli tills förra året, ett spel som var som roligast när man fick ta sin favoritklubb till ligasegern i karriärläget. Kontinuitet, helt enkelt. Att det fanns ett större mål än att bara vinna mot personen mitt emot.

Envist spelade jag karriärläget i FIFA-spel efter FIFA-spel. Jag har hunnit vinna ligan med ÖSK, tagit mig upp genom det engelska divisionssystemet med Portsmouth och hunnit köpa Balázs Dzsudzsák till Liverpool si sådär tio gånger. Samtidigt satt vännerna i det som är ”det nya svarta” – FIFA Ultimate Team – och skröt om sina kort de lyckats ”packa”.

Därför var det lite extra roligt för mig när Electronic Arts förra året introducerade oss till det nya spelläget med Alex Hunter i spetsen. Berättelsen om den unga britten med en trasig familjerelation vid sidan av fotbollen var underhållande i all sin enkelhet. Framförallt fanns kontinuiteten där och något som man kunde bygga vidare på och utveckla.

Den största nyheten i FIFA 18 är fortsättningen på berättelsen om Alex Hunter. Han är tillbaka efter en någorlunda succéartad säsong och fotbollseuropa börjar öppna sina ögon på honom. Att Electronic Arts skrivit ihop den här fortsättningen på Hunters äventyr är ingen slump. Precis som i den brittiska långfilmen Goal är ”The Journey”, som berättelsen om Alex Hunter kallas, en tillställning om kändisdrömmar, mångmiljonkontrakt och ”Los Blancos”. ”The Journey” är vad de allra flesta ungdomarna som idag drömmer om att bli proffs ser framför sig.

Jag ska ärligt säga att det är svårt att bedöma det här spelläget. Det är knappast en berättelse som sänder rysningar längs ryggraden med sitt manus och i det stora hela har läget heller inte någon ny mekanik som urskiljer ”The Journey” från någonting annat. Det är helt enkelt fotbollsmatcher och träningar och däremellan snygga filmsekvenser som för handlingen framåt.

Men det är tillräckligt engagerande och de val som Electronic Arts vill att spelarna tar ställning till öppnar upp för en spännande fortsättning. Dessutom finns här en överraskande stor känga till hur närmast bortskämda män i fotbollsvärlden är och hur orättvist svårt det är för kvinnor. Att det tas upp i någonting som har de fyra bokstäverna FIFA i följd är årets kanske största överraskning.

Utöver fortsättningen på ”The Journey” har även karriärläget fått en liten uppdatering där kontraktförhandlingar är mer djupgående. Men berättelsen om Alex Hunter och de nya kontraktförhandlingarna i all ära – FIFA är, och kommer för många år att förbli, ett spel som lever på Ultimate Team-läget. Det är läget där Electronic Arts omsätter hutlösa summor, deras chans att slå sig in på E-sportscenen på allvar och det som vi inbitna fotbollssupportrar faktiskt tar oss hit för.

Ultimate Team är kort och gott vad de gamla Panini-albumen var, fast i digital form. Tänk dig att du äger ett album med plats för spelarkort, bollar, arenor och matchtröjor. Du vinner matcher och får öppna upp ett paket där du slumpmässigt blir tilldelad kort i olika kategorier och sen upprepar du det här i tusentals timmar varje år. Vinn matcher, få kort, bygg ett starkt lag och ta FIFA-världen med storm.

Premissen kunde inte vara enklare och sätter sig som en klo i varje person som någon gång kommit i kontakt med fotboll. Återigen – jag själv envisades i flera år med att det här inte var någonting för mig. Idag drömmer jag om mina uppställningar som skulle kunna ta sig an de lag som jag förlorat mot. Jag önskar också att jag kunde beskriva vad det är för känslor som bubblar i mig varje gång ett guldfärgat kort dyker upp på skärmen. De fåtalet sekunder då kortet fylls i med en flagga, en position, ett lag och till sist ett namn är så spännande att jag nästan alltid reser mig upp ur soffan och beroende på vad det är för kort dansar och jublar eller sätter mig ner igen och biter ihop.

Det är också i Ultimate Team-läget som de spelmekaniska uppdateringarna blir som mest synliga. Det är märkbart mycket svårare att försvara i FIFA 18 än de senaste titlarna i serien. En feltajmad tackling har mer förödande konsekvenser än tidigare vilket ännu tydligare urskiljer de riktigt duktiga spelarna från de som mest spelar på skoj. Den här förändringen har varit efterfrågad i flera år från E-sportscenen och även om jag är helt övertygad att det fortfarande kommer anses vara ”för enkelt” att försvara så är det på en nivå nu som börjar göra spelet nästan för oförlåtande för icke inbitna spelarna.

FIFA 18

En annan spelmekanisk nyhet är att inläggen nu kan slås mer precisa. Det här i kombination med att det nu är svårare att försvara öppnar upp för målrikare matcher som sveper över en som en våg av frustration. I affekt är det svårt att se sina misstag men varje gång jag faktiskt spolat tillbaka och kollat varför mål blev av och inte blev av är det tydligt det är jag som gör för fel.

Jag är övertygad att diskussionerna om huruvida det här är det bästa FIFA-spelet eller det sämsta på senare tid tar fart. Försvarsmekaniken är såpass frustrerande till en början att det nog förgörs en och annan kontroll och några hårstrån lär dras loss från huvudet. Jag vill dock hävda att fotboll aldrig varit såhär roligt att spela över nätet. Spelets egentligen ända svaghet är att menyerna fortfarande inte är så snabba som jag hade önskat och tills Electronic Arts inte bestämmer sig för att ta sitt ansvar som licensinnehavare för världens nästan alla klubbar kommer en femma för spelet att dröja. Hur svårt ska det vara att fixa matchtröjorna egentligen? Låt målvakterna ha sina matchställ, snälla. Men annars, Electronic Arts, har ni överträffat er själva. Igen.

★★★★☆

Recensionen skrevs av spelets Xbox One-version skickad av Electronic Arts.