head 2

Halo Wars 2 – Vakna!

Tjugoåtta långa år har gått sedan händelserna i Halo Wars och kapten Cutter och hela Spirit Of Fire-besättningen vaknar i okända land. Vad behövs för framgång? Alla enheter, förstås.

När Halo: Combat Evolved släpptes till Microsofts nya spelmaskin Xbox vintern 2001 var det en milstolpe i spelvärlden. Förstapersonsskjutare hörde ju hemma på datorn och skulle spelas med tangentbord och mus, men här kom ett spel som var anpassad till analogspakar och knappar. Det blev ju en succé och under de gångna 16 åren har nära ett tiotal spel lanserats och därtill ett gäng kortfilmer gjorts, böcker skrivits och även serietidningar ritats under Halo-etiketten.

Det är inte en helt okontroversiell åsikt, men jag vill mena att Halo är bäst som strategispel. När föregångaren till Halo Wars 2 släpptes 2009 var jag så överraskad av spelet att jag delade ut en solklar femma till spelet. Samma effekt som Halo: Combat Evolve hade på sin genre återspeglades inte förvisso, men Halo Wars hade någonting som gjorde att jag helt enkelt inte kunde sluta spela det. Trots att jag älskade föregångaren så reagerade lite som mina kritikerkollegor när uppföljaren utannonserades, nämligen med skratt och ett alldeles för högt ”va?!”. Men, vi vet ju alla hur det fungerar – skrattar bäst som skrattar sist, eller?

Det sista vi fick se av kapten Cutter och hans besättning i Halo Wars var när de, en efter en, precis skulle frysa ner sig inför en lång hemfärd. Halo Wars 2 inleds med att samtliga vaknar. Mystiskt nog har dock hela 28 år passerat och skeppet, som går under namnet ”Spirit of Fire” befinner sig nu, som professor Anders själv uttrycker det, ”bortom kartan”.

Helt lugnt är det inte heller, precis nedan skeppet (som också illustreras ovan) pågår oroligheter och för kapten Cutter är det bara att ruska av den 28 år långa sömnen och börja dela ut order till höger och vänster. Det här är en intressant premiss. Hela besättningen har ju drivit runt nedfrusna i rymden i 28 år och på jorden väntar säkert familjer och vänner förgäves efter dem. Det finns en intressant psykologisk aspekt i det hela som jag önskar utvecklarna 343 Industries och Creative Assembly vågat gå lite närmare in på och på så sätt också utveckla karaktärerna.

Men nog om vad handlingen i Halo Wars 2 inte är. Skurken heter Atriox och har utöver sin påtagliga styrka även ett intellekt som gör honom livsfarlig. Han förgör hela militärstyrkor på egen hand, vilket innebär att striden hänger på kapten Cutters listighet snarare än vapenstyrka. Det hela är en tillräckligt engagerande berättelse för att man ska vilja se hur saker och ting artar sig och därtill hör också att uppdragsdesignen både är underhållande och väldigt varierande. Det är inte sex – sju timmar av basbyggande och stridande utan utvecklarna har lyckats göra utforskningen och sidouppdragen en självklar del av handlingen. Dessutom betyder ju de 28 år som passerat mellan föregångaren och Halo Wars 2 att vi i Halo-tidslinjen är precis där Halo 5: Guardians slutade.

Halo Wars främsta styrka är dock inte handlingen utan att man inte behöver vara den största Halofantasten för att gå igång av att se alla karaktäristiska enheter arbeta på fältet. Bara att se fabriker flygas in eller en drös med Warthogs riva upp gräset på väg mot frontlinjen är nog för att få min mungipa att smila. Genom hela Haloserien har vi fått bevittna striderna mellan de olika parterna så nära inpå, att återigen få ta ett steg tillbaka och bevaka helheten och ha makten att styra en 100 man stark styrka mot total förgörelse är fortfarande underhållande.

Utöver kampanjläget (som också kan spelas tillsammans med en kompis) finns förstås ett onlineläge. Halo Wars 2 hakar även på trenden med kortlekar och det i nya läget ”Blitz” där din kortsamling är din armé. Genialisk idé som också fungerar. Striderna är mer intensiva när det hänger så mycket på val av kort och när alla basuppdateringarna är borta.

Det stora problem med det här läget är dock att kortsamlingarna också säljs för riktiga pengar. Huruvida det här innebär att det hela blir ospelbart för oss som tycker att 700 kronor räcker för ett spel återstår förstås att se, men den bittra eftersmaken av att förlora mot någon som betalat tusentals kronor för sin kortsamling känns redan.

Jag står faktiskt fast vid min åsikt att Halo är bäst som strategispel, även efter Halo Wars 2. Det trots att jag fortfarande inte riktigt förstår varför kapten Cutter behöver låta så annorlunda och då opersonlig utanför de ursnygga filmerna. Den här gången är det faktiskt mest distraherande att höra honom introducera spelets olika uppdraget. Sen får handlingen inte det crescendo som den förtjänar och haltar även lite på vägen.

Men så är det ju den detaljen att det här trots allt är ett Halo-spel ur ett nytt perspektiv. För mig räcker det långt, och det gör ett underhållande spel ännu lite bättre. Det kryllar inte av strategispel idag, framförallt inte till konsoler, och lyckas Halo Wars 2 locka till sig en aktiv community så är det bara att hålla i sig, för grunden här är stark. Så vi som skrattade spontant åt utannonseringen av Halo Wars 2 får nu istället glädjas åt att det faktiskt blev ganska bra.

★★★★☆

Recensionen skrevs av spelets PC/Xbox One-version skickad av Microsoft.