foals

”Holy Fire” – en virvelvind som rör om ordentligt

It’s times like these when I’m on my way back out of the woods, sjunger Yannis Philippakis. I kombination med musiken känns det nästan obehagligt naket och starkt. Ni vet, sådär lagom obehagligt eftersom att både raden och sättet det sjungs på väcker känslor. Foals nya album ”Holy Fire” är lite av en virvelvind som rör om ordentligt i tankarna.

Foals låtar paketeras alla i en ljudbild som är från en annan värld. Det handlar om allt ifrån atmosfäriska silkeslena syntar till skitiga distade gitarrer som konstant gör att fingrarna rör sig mot volymknappen. Albumet ”Holy Fire” överraskar gång på gång, både genom snygga lågmälda låtar, men också genom blytunga inslag som lyckas hålla sig till känslan som går över skivan, trots dynamik. Kombinationen av dessa element är nästintill perfekt, sett till albumets helhet.

”Holy Fire” är en lite av en resa som jag har svårt att släppa taget om. Oavsett om det är genom atmosfär eller råa gitarrer tycks mannarna i Foals ge mig ångest blandat med glädje, blandat med sorg. Albumet känns äkta, vilket också gör resan stark. Precis som i en fantastisk bok, en film, eller ett spel vill jag inte att resan ska ta slut. Tyvärr kommer slutet, efter dryga femtio minuter. Men de femtio minuterna är, om inte de bästa, så bland de bästa under 2013.

★★★★★