the chemical brothers

Mångsidigt och uppfriskande, The Chemical Brothers

Efter fem år är The Chemical Brothers tillbaka med ett mångsidigt album som gästas av flera spännande artister.  Om inte det faktum att pionjärerna är tillbaka räcker för att bli exalterad så borde nog detta få dig på andra tankar – Beck står med på gästlistan.

Jag vet inte hur det är med dig, men musiken jag lyssnar på varierar nästan löjligt mycket beroende på vilken årstid jag befinner mig i. Musik som jag älskar på sommaren når sällan fram till mig på samma sätt när de ljusa stunderna på dygnet blir färre. I år är inget undantag – redan när sommaren knackade på dörren snurrade The Prodigys nya album i skivspelaren. Och som om inte den nostalgitrippen vore nog har även The Chemical Brothers och deras nya album ”Born In The Echoes” nu tagit över högtalarna.

Det har gått fem år sedan The Chemical Brothers lanserade ny musik. Inte speciellt lång tid i vanliga fall, men för den elektroniska dansmusikscenen är det nästan en epok som passerat. Det har skett en kommersialisering av dansmusiken som resulterat i betydligt mer generisk musik.

Det går inte att jämföra The Chemical Brothers med dagens större akter inom den elektroniska dansmusiksgenren, EDM. Tom Rowlands och Ed Simons leker med sina instrument, elektroniska såväl som akustiska, på ett sätt som är i direkt kontrast mot den mer slätstrukna dansmusiken som kommer från till exempel David Guetta och Avicii. Den enkla beskrivningen är att musiken är krångligare. Den kräver mer av lyssnaren. Men den är också bättre och försöker berätta något.

”Born In The Echoes” gästas av ett handfull artister. St. Vincent, Cate Le Bon, Q-Tip och Beck lyckas allt sätta sin prägel på The Chemical Brothers mångsidiga musik. Visst är det svårt att få de att sammanstråla – Q-Tips rytmfest ”Go” går knappt att jämföra med Becks ”Wide Open”. Albumets mångsidighet är därför också dess största frågetecken. För visst får alla som gillar The Chemical Brothers något, men ingen får tillräckligt mycket för att vara helt nöjd.

Men på tal om nöjd – jag undrar om det trots allt går att vara annat än just det när bröderna avslutar albumet med att låta Beck Hansen sjunga en melankolisk kärlekssaga som kan få hjärtat att slå volter en sensommarkväll. Jag tror inte det.

★★★★☆

Recensionen skrevs för Sveriges Radios kulturredaktion

The Chemical Brothers - Born In The Echoes