© Naki Kouyioumtzis.Steven Wilson, on location, oxfordshire.

”The Raven That Refused To Sing” av Steven Wilson

Den musikaliska resan som Steven Wilson tagit med lyssnare på i form av debutalbumet Insurgentes, uppföljaren Grace of Drowning och nu även The Raven That Refused To Sing är, i brist på bättre ord, fascinerande. Det sistnämnde, The Raven That Refused To Sing, är inte bara Stevens bästa hittills, utan genrens.

Det var många som mottog nyheten om att den här skivan skulle göras så tätt inpå Grace of Drowning med blandade känslor. Steven hade själv konstaterat att han efter det sistnämnda albumet skulle fokusera på nästa Porcupine Tree-platta. Så blev inte fallet och idag står Steven och de andra medlemmarna i Porcupine Tree lika omedvetna om deras framtid som fansen. Att Steven Wilson tog beslutet att spela in The Raven That Refused To Sing istället för ett nytt Porcupine Tree-album är idag ett beslut som jag är tacksam för. Med albumet i min hand har jag svårt att tänka mig att jag skulle byta det mot nytt material från Porcupine Tree, eller för den delen någonting annat.

The Raven That Refused To Sing överraskar gång på gång, spår efter spår. Någon närmare beskrivning behövs egentligen inte, albumet är fulländat och bjuder på en musikalisk resa som skriver in sig i min historiebok om världens absolut bästa album. Det jag vill tala om är att det finns spår av både Porcupine Tree, Blackfield och andra projekt som Steven tidigare varit inblandad i, vilket också betyder att albumet är ett måste i alla musikälskares samlingar. Fullpott, tack Steven Wilson.