Thomas Stenström Fulkultur

Thomas Stenströms Fulkultur

Efter singeln ”Slå mig hårt i ansiktet” har han jämförts med Håkan Hellström, både av sina lyssnare och etablerade artister. Inte bara för några enstaka likheter musikaliskt men också för sina texter och kvalitéer som inte tycks ha några gränser. Thomas Stenström har en utebliven succé med sig i bagaget efter debutalbumet ”Nåt annat, nån annanstans”, men frågan är om det här inte är där det lossnar.

Thomas Stenström har en förmåga att försätta lyssnaren i en sinnesstämning där alla ord tycks träffa rätt. I öppningsspåret ”Forever Young” hör vi hur han och Felicia, två hjärtan som förstört varann, tycker sig vara vackrast efter klockan två.

”Fulkultur” har många enkla rader med ett par klyschor därimellan men på något sätt skapar den enkelheten det nakna som glänser över albumet. Den enkla drömlika indiepop som ligger som matta till texterna bidrar förstås till dess effektivitet, speciellt när det sköljer reverb och stämsång över dem. Låtarna bryter knappast ny mark men svensk pop har fått ett nytt genomarbetat och starkt verk med god helhet.

”Fulkultur” är, på gott och ont, ett album om känslor och om människans irrationella agerande. Men mellan låtar om brustna hjärtan och skolgårdens grus mot handen finns avstickare där Thomas flörtar med sina förebilder.

”Håkan sjöng om någon Harry, och en vän med en bil”, sjunger Thomas Stenström i lekfulla ”Dirty Harry och en tung refräng”. ”Fuck it”, fortsätter han, ”här kommer en låt till”.

Medan debutalbumet ”Nåt annat, nån annanstans” kändes stundtals alldeles för tillgjort skriker ”Fulkultur” självförtroende och känns, trots tydliga inspirationer, Thomas Stenström. ”Fulkultur” är en tolkning av samtiden från hans unga perspektiv. Tänk er, det är Håkan, det är lite av Bruce, det är en ung mans hjärta som håller på att explodera.


porträtt KalleKALLE KOVÁCS 

Vem är Kalle Kovács? Jo, först och främst ska vi byta perspektiv – det är trots allt jag, Kalle, som skriver detta. Jag är en glad nittiotalist som ironiskt nog är bitter på det mesta som kommit med internetåldern. Jag skulle till exempel aldrig köpa musik eller spel digitalt… Det här förstör mitt förtroende lite då jag hävdar mig vara väldigt rädd om miljön (vilket jag är, jag lovar!).